Är sugen på att hoppa lite. Har ju varit sjuk ett tag så hoppningen och mina rutiner kring hästarna har ju ruckats på en del. 

Funderar fortfarande lite på hur jag ska göra med vilan på hästarna i vinter, känner fortfarande för att köra på så länge det går smidigt. 

Om jag hoppar idag ska jag träna på bommar med 20 och 24 m avstånd. Någon linje med samma avstånd och bara tänka på rytm och lydnad. 

Ha en fin dag alla! 

Kram Fia 

Ps bilden är skillnaden på sparven på 3 veckor hos mig 

Idag har jag, Fia ägnat 1 timma till att sitta och titta på när min häst äter. Låter kanske konstigt men han har problem med sina tänder. Jag behöver ha reda på vilket foder han kan äta med minst problem att tugga. Därför satte jag mig hos honom i boxen och tittade.

 

Det var en rätt trevlig stund faktiskt, det är rofyllt att höra hästens tuggor...sen är han mysig min lilla häst, rar och go. Min lilla hund zeth var givetvis med och tittade han ocksp..alltid vid min sida!

 

Det blev ingen ridning idag, det var mörkt och det förbaskade lyset på ridbanan har slutat fungera. Alla i stallet hade redan ridit och jag har ingen vidare lust att ge mig ut i mörkret själv med mina unghästar. 

 

Nu har jag iallafall bestämt att åka till ridhus två varddagar i veckan framöver. Bara för at det är jag som håller fanan högt på "lingon nivån" nu i stallet så betyder inte det att jag ska prioriteras bort....nej nej. Är det någon tid då det är dags att ge sig ut och låta unghästarna se sig omkring så är det nu.

 

Nu ska jag päsa ner i soffan en stund. Börjar så väldans tidigt imorgon...fast den dagen är guld värd för mig vintertid...då kan jag rida i ljuset när jag kommer hem! '

 

 

ha en bra kväll!

 

Kram Fia

 

Var som tidigare nämnt i stallet och päste igår. Jätteskönt!!!! Klippte sparven, städade lite och gjorde fint. 

Under hösten när regnet och mörkret kommer (mörkret för att stanna ett tag) tycker jag att det är viktigt med lite motivations höjare. 

Clinics tycker jag är en typisk höjare. Var medbjuden på en clinic för ett par veckor sen som handlade om unghästens utbildning, jätteintressant! 

Köpa sig något snyggt till sig själv eller hästen. 

Styra upp ordning med funktion och struktur. Jättekul när det blir snyggt i stallet och ordningen är lättare att hålla. Senast var det Sandra som köpte jättesnygga korgar till var och en att ha sina senskydd i!! Kul ide och enkelt! 

Åka iväg till ridhus och rida, planera in någon träning som man trimmar inför. Alltså lite mer kortsiktiga mål som är lättare att nå.

Läsa bloggar som har hästinriktning, kolla världscupen på tv! SVT play är ett tips för den som är i stallet vid sändningstid(typ jag.....alltid)! 

Där kom några idéer! Ha en fin kväll alla! Kram Fia 

Just det, har jag (Ida) känt idag när jag red Manne! Han var så fin, mjuk men hade en härlig äkta framåtbjudning. Det blir så enkelt att hoppa då, lägena kommer hela tiden och det är bara att rida. Imorgon skall Manne få en tur i skogen, likaså Locantus. Tänkte också att jag skulle klippa Manne så att han blir fin till söndagens stilhoppning. Jag skall tävla sista omgången med laget och jag tycke att det ska bli så roligt med den bedömningen. Jag skall knoppa Manne och putsa på både honom, utrustningen ochmig :) 

 

Ha en trevlig kväll alla

 

Kram Ida

 

 

Har inte varit i stallet på hela veckan, så idag och jag päst runt hela dagen....jättemysigt

 

//Fia

Visst är det något vi alla känner av?! Ändå har vi haft en otrolig tur! Ingen jätte kyla och möjligheterna att rid och träna ute är fortfarande stora! Vilket jag (Ida) glädjs över då vi inte har ett ridhus och måste därför åka med hästarna för att träna inomhus.Igår red jag tre hästar, först ut var Locantus, som skall skrittas 20 minuter om dagen i en vecka till sedan skall han på återbesök hos veterinären. han kändes fantastiskt fin, positiv och glad! Det är det bästa med den hästen, en vänlig och positiv individ! Det gillar jag =) . Efter jag var klar med honom så red jag Manne, jag red honom på banan! Manne är en fantastiskt fin häst, han är dock otroligt smart och det gör att han kan alla trix till att smita undan arbete. Igår var det mycket konstiga löv överallt och annat som han ville rädda sig ifrån!! Jag red honom i mycket övergångar igår för att jag ville att han skulle reagera på mig och mina hjälper, han vr riktigt fin på slutet!! =) =)

Avslutade med att skritta ut min fina Mighty <3 Min DRÖMHÄST!! han är helt underbar! Jag älskar verkligen den hästen!! Världens sötaste och snällaste <3 <3

Jag, Fia är som ni kanske förstått vad jag själv anser en välsigt drivande person. Jag är den i stallet som röjer ur sadelkammaren och strukturerar om (sist var sandra med för att inte förglömmas), jag är den som målar hinder, tar tag i röjsågen och röjer gräs...mm.

 

Jag är också den som rider 5:50 eller 22:30 om det är ett måste...för för mig blir det ibland ett måste. Jag har väldigt svårt för att rucka på rutiner gällande hästarna. Har jag bestämt att vi ska till ridhus kan jag ladda i timmar för ridhusvistelsen......om jag på något sätt måste avstå typ....söndrig bil, snöstorm eller annat kan jag bli på jättedåligt humör! Mitt motto är ofta vill man så kan man! Hur duktiga personer jag än har omkring mig har jag också svårt för att släppa ridningen till någon annan.......Det MÅSTE BLI EXAKT SOM JAG VILL. Jag tror att jag har dessa egenskaper för att jag VILL SÅ MYCKET......och jag tror att med vilja och hårt arbete kommer man långt!

 

I nästan 3 månaders tid har jag dragits med något virus i kroppen som bokstavligen härjar med både öron,huvud och hals på mig. Jag tycker det är JÄTTETUFFT att vara sjuk, det jobbiga för mig är att trppa ner, lugna ner mig och sänka kraven. Det tror jag att många drivna speciellt hästfolk har svårt för.

 

Ja menar, i vilken sport tävlar du med feber eller som Lisen Bratt gjorde i London en rejäl mörbultad kropp? Nu har i alla fall mina föräldrar tvingat ner mig på sofflocket några dagar, mina fantastiska stallkamrater i stall vip wins hjälper mig att sköta hästarna. Så hoppas jag på en god revanch snart!

 

När jag blir frisk ska alla hästarna klippas riktigt fint och tro det eller ej, men jag tog en reservplats för Jens. Tänkte ha med Mighty men efter att ha rådfrågat Jens tyckte han att sparven skulle gå i stället. Så mer hemma träning med Mighty och Perra ett tag framöver. Ha en toppen dag, nu ska jag kolla WC i helsingfors (för tredje gången) KRAM Fia

 

 

 

 

 

 

Jag (Ida), hade en riktigt rolig junior och young rider-tid med en fantastisk häst som hette Ramses. Jag kan inte ens räkns hur mycket vinster och placeringar jag fick på den hästen. Han var min kompis under många år! På slutet av vår karriär blev Ramses skadad, han fick en inflammation i ett bak-knä vilket gjorde att han inte hoppade som han skulle. Att han var skadad, visste vi inte då och på den tiden trodde man alltid att bekymmer berodde på ryttaren. Jag som är mästarens mästare på att kritisera mig själv, fick allt sämre självförtroende. Ramses var en väldigt pigg häst som älskade hoppa, så trots sin skada hoppade han och fick pris ändå emellanåt. Ramses var snabb, snabb i allt vilket gjorde att när han väl stannade på ett hinder, då flög man av och då inte lite lätt utan som en projektil i luften. Det blev några avfallningar innan vi kom på att han kanske vart skadad. Då hade jag redan byggt upp en rädsla, att riva hela hinder med sig själv några ggr och slå sig, det sätter sig i huvudet. Jag blev osäker! Det slutade med att jag rent utav var rädd för att hoppa högre hinder än 1 meter. Ändå har jag alltid haft ett brinnande intesse och en stor önskan att tävla. Som jag alltid har gjort innan. Vägen för mig tillbaks har varit lång, jag är inte där ännu, men jag ger mig själv den tiden det tar och det är bara jag som kan känna och avgöra när jag vill och vågar tävla. Idag tycker jag att det är roligt, att rida en klass är en utmaning och inte längre en känsla av att överleva. jag tillåter mig själv att rida lägre men att även hoppa högre när det känns bra. Jag tror man har svårt för att förstå den känslan om man inte har upplevt den själv. Att ha viljan men att hjärtat och hjärnan sätter stopp pga tidigare erfarenheter av att skada sig, det ger ju heller ingen avslappnad ridning och det blir liksom en ond cirkel.

Så till er som är osäkra! Känn efter, hoppa det som känns okej, det är bara ni som kan avgöra vad som känns okej, låt det ta tid och ha roligt! Det är inte fel att åka på mindre tävlingar och bygga upp sitt självförtroende igen! 

Jag, Fia jobbar ju inte med hästar på heltid som ni vet...jag arbetar i skolan också. Detta jag skriver om nu har inte på något sätt med min arbetsplats att göra utan om en helt annan händelse som jag fått kännedom om.

 

När jag hade häst på Jönköpings fälttrittklubb var jag tvungen att jobba extra för att finansiera stall och bensinkostnader. Jag jobbade på krogen, jag jobbade också ett par gånger med att mocka Jfks stallar (alla ridskolehästarnas boxar). Det var jag, Sofia 30 år gammal och de andra....14 åriga tjejerna!

 

Det satt en tjej där en gång hon skrubbade en box noggrant som få.Jag kommer ihåg att jag gick förbi och tittade henne i ögonen, log och sa hej. Hon tittade tillbaka påmig med en förvånande min, nästan lite förskräckt.....hon tänkte..eee...va!? Så efter en stunds tankar sa hon hej lite lågt tillbaka....Varför är det så? 

 

För mig är det givet, för på den platsen är det faktiskt inte självklart att man hälsar även som vuxen. Jag vet också att det finns en hiearki bland ungdomarna (har funnits iaf) vilket jag tror finns överallt...på andra klubbar, på skolor, arbetsplatser...för JA hiearki finns bland vuxna också.

 

Hiearki är inte mobbing, men med hieraki kommer outsagda regler som man bör följa, man bör vara i stallet jämt annars blir man utanför, man bör ha en viss klädstil annars blir man utanför, man bör fjäska för varandra på

instagram annars blir man utanför........UNGDOMAR HAR SÅ MYCKET PRESS PÅ SIG IDAG! 

 

Det ä väldigt lätt att hamna utanför,att inte bli sedd, att må dåligt.....jag vet själv hur det är, turligt nog har jag haft en tvilling med mig under min uppväxt som stöttat mig och tillsammans har vi varit starka. 

 

Det är en sak att ha en konflikt, det borde nog vi alla bli bättre på...att säga vad man tycker på ett konstruktivt sätt och hitta lösningar tillsammans.... Det är nycklar som vi borde ge våra barn också, hjälpa dem att själva hitta bra lösningar påproblem.

 

Barn och ungdomar (även vuxna) är inte alltid snälla mot varanndra,vi måste markera! Tala om att det här accepterar vi, det här accepterar vi inte. Vi vuxna måste visa våra barn och ungdomar hur man beter sig, vad som är rätt, förgå med gott exempel.

 

Ingen ska behöva bli kränkt, ingen ska behöva bli utsatt....och det är vi som har ansvaret, vi vuxna att se till att detta inte sker!!! Jag blir så jävla förbannad (ursäkta språket) och uppgiven när jag får höra hur det kan gå till på vissa ställen. 

 

Var rädda om varanndra, visa barnen hur man ska vara mot varnndra. Så att de i framtiden vet hur de ska vara för att själva må bäst och få sina kompisar att känna värmen och glädjen.

 

Ett ämne som berör alla tycker jag, föreningar, arbetsplatser och skolor.

 

TACK FÖR MIG! / Fia

 

Har startat satsningen inför 2014. Eftersom jag, Fia bara har unghästar nu så rider jag hela resten av hösten och vintern för att förbereda oss för 2014.

 

De kan finnas en möjlighet att sparven får hoppa någon pay n jump med det är absolut inget som jag har spikat. Det beror helt på hur han musklas och hur hullet sätter sig på honom.

 

Blev riktigt glad igår när jag efter att ha vilat honom några dagar och tagit bort blicken från honom såg att han satt bra med hull bara på några veckor. Jag hade ett lyckorus genom hela kroppen! Sparven trivs och mår bra och jag har hittat ett bra sätt för att han ska lägga på sig och på det viset kunna muskla sig.

 

---

Perra har visat sig ha stora kvaliteter, vilket gör mig otroligt glad. Det jag ska tänka på med honom är att matcha honom långsamt. Känner att championat och dylikt får komma som ett plus i kanten om det passar. Han måste få förtroende för mig och bli modig, först hemma på hinder och sen ute. Planen är att hoppa honom hemma på alla otäckheter som tänkas kan, sedan ska han ut till lite olika ställen och hoppa för att så småningom komma ut på tävlingsbanan.

 

Mighty kommer nog få åka på Pay n jump i år han också. Han är cool och otroligt duktig enligt mig. För honom är det mer otäckt att ridas fram bland andra hästar än att hoppa hindren (överhoppar sig dock mkt så försiktig är han), så ett par gruppträningar i höst ska det nog också kunna bli.

 

Har blivit erbjuden av snälla Ida att tävla Manne, känner dock att det är hennes uppgift nu så jag avböjer vänligt till det.

 

I eftermiddag blir det uteridning för hela slanten!

 

Ha en bra dag mina vänner!

 

KRAM Fia

 

Det är vad jag, Fia är efter tävlingen som var i helgen. Ida och sandra som var med och tävlade red så väldans bra rundor. Välbalanserade och trevliga...riktiga skolrundor faktiskt!

 

i övrigt var det surt att inte tävla själv men för mig har förberedelserna inför nästa redan dragit igång! Det härliga med att vara en del i ett team är att man hjälps åt, stöttar varandra och sist men inte minst gläds med varandra och rycks med i framgången!

 

Ha en bra kväll alla! KRAMAR Fia

 

I vår sport liksom i alla andra sporter finns det olika nivåer. Inte speciellt konstigt eftersom man någonstans måste börja att lära sig sporten man utövar. Det finns många olika typer av ryttare också..... Allt från elitryttaren till skogsmullen som älskar skogpromenader. Det finns de ryttare som alltid rider felfritt på banan, de som aldrig hoppar högre än 50cm, de som rider 140 och nollar bara någon gång, de som tränar mycket som aldrig tävlar...vad har alla dessa ryttare gemensamt? Jo, de känner passion, glädje...ja lycka med sin tid tillsammans med hästen. ALLA VILL INTE SAMMA SAK, ALLA VILL INTE RIDA 150 ELLER GRAND PRIX DRESSYR....men alla känner en glädje, en glädje som man själv äger och bestämmer över! 

 

Var på en tävling en gång, en tjej red en fartfylld runda i 1m, efter målgång skrek domaren ut att hon vann klassen...hon hade ett leende från ena örat till det andra och skrek YEEEEEES!! En mycket duktig ryttare som jag verkligen i det avseendet att hon är just duktig med hästar ser upp till höjde ögonbrynen och tittade på sin sponsor.....ansiktsuttrycket visade tydligt att vad hon tyckte....det där var väl inget!

 

MEN JO!! FÖR HENNE VAR DET FAKTISKT DET!! Hon kanske hade kämpat jättelänge för att nå dit, det kanske var lika stort för henne att vinna den klassen som det var för proffset att vinna i falsterbo, eller som för mig vinna DM. MAN SKA ALDRIG TA IFRÅN NÅGON GLÄDJEN ÖVER SIN HÄST OCH SINA PRESTATIONER!! Man ska unna varandra lycka, för vem kan bestämma hur det ska vara? Den som är bäst i världen eller?? NEJ FÖR VI SER OLIKA PÅ VAD SOM ÄR VIKTIGT OCH VART MAN VILL NÅ! 

 

Jag är trött på personer som missunnar andra och egentligen ligger nog den värsta känslan hos den som gör det! 

 

Jag kan säga min åsikt till någon för att vara snäll, för att jag bryr mig. Och jag väntar på någons åsikt om jag ber om den! Så alla ni som kämpar och glädjas oavsett nivå!! Heja er!!! För det finns fler hästar än att världsmästaren hinner med att rida dem!!

 

KRAM och ha en bra kväll // Fia

 

Min värlsmästarhäst, min och Ida (fast jag inte är värlsmästare)

Ibland får jag (Ida) för mig att jag skulle göra något annat än att hålla på med dessa hästar. de tankarna föds emellanåt då det är motgångar för mig. Jag är en väldigt känslig person och hästarna betyder så mycket för mig. När det händer något med mina hästar blir jag så berörd utav det, det är ju det som är baksidan att ha djur. man tänker att, jaha ja, nu skall jag börja samla frimärken typ!!! Men nej, det kommer aldrig att ske, utan jag kommer fortsätta att offra massa tid och pengar för att mina små stjärnor skall få må bra och få det bästa! Locantus är en sådan häst som tar massor av tid, bara i omvårdnad. Han behöver massage, laser lindas specialtäcken, specialfoder, ridas med speciellt upplagt schema, bara för att allt skall stämma till 100 %. Men ändå så är det självklart för mig att lägga den tiden på honom, han är en sån underbar och snäll häst som ger mig så enormt mycket glädje <3

Tävlingen i Tranås var mycket lyckad, Jonna L hade två fina felfria ritter med Oh la la och Jonna S och Licala fortsätter att utvecklas framåt, två stilfulla ritter med en klockren nolla.

Fia har hjälpt mig med Manne i veckan, det känns bra då hon känner honom bäst. Det har gett resultat, Manne hoppade strålande, så bra att han tryckte ur mig ur sadeln vid två språng WOOOW!!! Så skönt att ha med Fia på framhoppningen också <3 <3

Manne och jag var placerad 4:a i första klassen, det var en 105cm klass och för att vinna där måste man rida JÄTTE fort!!! Mitt mål är att rida stadiga fina rundor, då jag har ett mål att rida högre i framtiden på Manne, då kan man inte pressa i dessa klasser då jag anser att man får "chansa" och jag vill inte det mesd honom. Andra klassen var manne lite seg, men jag lyckades änså aktivera honom bra och han gjorde ytterligare en fin felfri ritt. Vi fick dock ingen placering då det var laghoppning och hamnade de utanför placering. Men jag kan inte säga annat än att jag var mycket nöjd =)

 

Det har skett en del förändringar i stall vip wins på sistone. Jag, Sofia har skaffat en ny häst. Detta är en häst som har en lång väg framför sig innan han kan komma ut på tävlingsbanan. Jag ser denna nya häst som en utmaning! jag tycker att han blir ett tydligt exempel på hur man ska tänka gällande träning på hästar. Hästar är som vi männsikor olika, en del är tjocka, en del hatr svårt att hålla hull, en del är tygre bygda av naturen, en del är lättare och kanske har längre ben.....hästar är liksom oss människor också olika i humör, personlighet och vad de tycker om att göra...en del är också lata och en del mer arbetssamma precis som oss!!!

 

Därför tycker jag att det säger sig självt att man måste anpassa träning efter individen...alla är inte stöpta i samma form och gynnas därför inte av att tränas på exakt samma sätt eller sak.

 

Min nya häst är för dagen tunn, omusklad. Han är däremot sansad och trevlig....han är inte så gammal bara 6 år.

 

Eftersom han är tunn över ryggen skulle jag ALDRIG sitta ner och tynga honom mer än att han får bära runt på mig. Jag vill ha riktiga ryggmuskler på honom först...detta tar tid. 

 

För att få detta kan jag inte sitta och jobba på banan och göra krävande övningar (samling mm), jag måste anpassa mig efter honom. Han tycker om att bli utriden, han tittar nästan aldrig på saker, han är modig...öronen är spetsade framåt och han har mycket bjudning! Med bjudningen kommer också mjukheten!! Han är en stor häst med lång hals, det jag tänker extra mycket på är att inte dra in halsen med handen utan rider med lite längre tygel och använder benen först och möter upp med handen. Tror det är vanligt förkommande att man gärna drar ihop en stopr häst på det viset, för är halsen lång på den känns den längre i formen än vad den egentligen är. Risken med det är att man får hela hästen hängandes i handen...hur kul e de? särkilt om hästen är stor!

 

Jag rider honom upp och ner i backar, lätta intervaller i galopp och står upp i stigbyglarna....Övergångar tränar vi på...och så basic är det nu och ett bra tag framöver...tror jag har en rikigt fin häst på gång! Han har två syskon på mödernets sida som gått svår klass varav en av dem vunnit 150cm. Uppfödarna tycker att min häst sparven som jag kallar honom är lik den uppföddningen som vunnit 150! KUL!

 

 

Ida, sandra, jonna och jonna har tävlat i helgen! Alla har varit superduktiga!! Jag känner mig grymt stolt över mina team kamrater. Bästa Emma har varit med också!! LYCKA att ha alla dessa fina själar runt sig! 

 

Jag har inte haft mycket tid att skriva, men finns inte tiden och jag skriver ändå blir inte inläggen bra! Jag är dock flitigare på instagram, vill ni följa mig där heter jag sofia_berglund81. Där skriver jag på engelska eftersom jag har många utländska följare (dålig engelska dock).

 

Ha en bra dag!! Kram fia

 

 Jonna.L (emma har fotat)

 Jonna.s (emma fotat)

Ida (emma har fotat)

Det känns som tävlingssäsongen börjar gå mot sitt slut, nu är det endast ett fåtal tävlingar kvar. I helgen skall jag tävla Manne i Jfk:s lag i ridsportallsvenskan, det kommer att bli suuper. Denna gång har vi ett mycket bra lag och jag hoppas att vi skall ta oss till Grande Finale i västervik. Vi har mycket fina hästar i stallet just nu, inte minst Fias nytillskott "SPARVEN"  som är en mycket trevlig häst med prestationer rakt igenom både på faderns och mödernets sida. Mina hästar då? Jo Perra utbildas av Sofia, som numer är delägare i honom. han utvecklas fint och har ett enormt scoop i hoppningen samt ett fantastiskt steg och balans. Mighty utbildas också av Fia och han har gjort två clearoundstarter med två felfria ritter. Locantus är skadad och jag har bestämt mig för att han inte skall tävla mer i år, utan satsa på nästa år istället. Manne och jag har gjort några starter sedan sist, han är verkligen en suuuperfin häst och vi kommer på varandra mer och mer. Det är Manne jag skall tävla till helgen, vilket skall bli jätteroligt.

 

Det jag känner kommer underlätta för mig och Manne nu, är att har beställt en ny sadel, den jag har nu ligger inte bra på honom men dock mycket bra på Locantus. det är kostsamt, men nödvändigt. Jakten efter sadel har tagit tid, det måste ju trots allt passa både mig och honom.

 

Tänkte att jag ger er en uppdatering efter hoppningarna i helgen. Skall bli bättre på att blogga har jag bestämt!

 

Ha en toppandag alla!! Kram Ida