I skrivandets stund så skulle jag verkligen vilja förmedla hur kul det kan vara att va i stallet. 

 

Vi har en härlig gemenskap i vårt stall. Helt underbart är det att vara uppe i stallet och träffa alla som är där. 

 

Jag skulle dock behöva någon som har lust att vara med mig med hästarna ett par dagar i veckan och som kan tänka sig att följa med mig på tävlingar. 

 

Som mammaledig finns hur mycket tid som helst, bara att den inte kan läggas på hästarna. Jag ser hellre att jag bränner ut i skogen ihop med en kompis i över timman än att stressrida båda hästarna. Skulle också vara lycklig om både dom och deras utrustning blev lite bättre skött! 

 

Vet du någon eller du kanske är sugen? hör av dig till mig!

 

väligen Sofia

 

Jag har funderat rätt mycket på en grej på sistone. Man kan jämföra mitt arbete med hästarna. Dra vissa paraleller. Lärande, utveckling, kunskap, förståelse och samarbete.

 

Jag har fått höra att jag är en väldigt snäll fröken. Snäll men bestämd till och med sträng ibland. Det är inte för inte 20 barn rusar mot en på skolgården och kramar om en när man kommer tillbaka från en ledighet. De blir glada av att se mig, jag blir glad av att se dem.

 

Det är ingen ide att prata rätt ut i klassrummet, då får man inte ordet (kanske ibland om man tillåter lite prat den gången), man ser mig i ögonen på morgonen innan man går in i klassrummet, jag ser barnet .Både då och ute i skolgården. Möter en ivrig blick som kräver bekräftelse, bekräftar med ett leende tillbaka. Jag ser dig, jag ser vad du kan och vem du är! kanske lite romantiserat men för det mesta strävar man som lärare efter det här. Ett tydligt ledarskap, med en ömsesidig förståelse för varandra på ett oftast positivt  plan, för det är ju då man lär sig bäst.

 

En del barn vill ha en varm kram på morgonen, kanske på eftermiddagen också, en del vill ha ett hej i korridoren...de är olika. En del barn vill spela mattespel för då lär de sig bäst, en del vill jobba i matteboken. En del jobbar jättebra självständigt en del behöver prova för att sedan inse att de kanske inte är där än.

 

Barn är olika, men barn liksom vi vuxna tycker om ett tydligt ledarskap. Nu till parallellen  Samma sak är det med hästen.

 

Longerade mina hästar i grimman idag. Gav dem kommando att stanna för att sedan komma in i mitten till mig. Helt i samförstånd skedde detta idag(som de flesta dagar). Kollade mina fina djur djupt in i ögonen och strök dem över pannan....så freakin Lovely! Vilken kontakt! Red ut bettlöst häromdagen på en häst, red med graman och två dressyrpiskar på en annan och hade även där världens pass.

 

Läste på hästforum om en tjej som sökte sporrskydd till sin häst. DIREKT var där en otrevlig skara som debatterade vilt om att man borde lära sig rida, använda sätet istället för sporren å bla bla bla bla! JAG BLIR SÅ TRÖTT!!!  Så är det för det mesta påhästforum och i många andra offentliga rum. Man hackar på varandra och det ska tävlas i vem som kan mest och dessutom hur dåligt det är med hjälpmedel till hästar...

 

Att vara en hästvän, är att vara en tydlig ledare, att ge hästen det den behöver (alla hästar är olika precis som vi människor), skapa goda förutsättningar för att hästen ska trivas och utvecklas.

 

Att vara en hästvän är inte att rida bettlöst alltid, man kan lika gärna rida med stång eller graman eller pisk eller vad det nu kan vara. Det kan faktiskt vara mer elakt mot en häst att rida med stark och fast hand med ett vanligt bett än att rida på ett annat bett med en annan effekt än det vanliga tredelade tex.

 

Att vara en hästvän handlar om att vilja kunna förstå hästen och hela tiden förkovra sig inom ämnet.

 

Jag hade en kompis som skulle provrida en häst som var på ett försäljningstall. Tidigare ägare hade klicktränat hästen....sedan blivit rädd för den. Den var dessutom halt......

 

Å hela debatten om hur hästen ska nyttjas. Det är bra med föreningar som värnar om djurens rätt. Men man ska inte glömma att hästen idag inte används till något annat än nöje...för äta den det vill vi ju inte...å traktorer och bilar har vi ju nu.

 

det var bara en tanke....

 

 

 

 

Jaha då har man avverkat tre härliga dagar i Halmstad. Vädret var väl det ända som man kunde klaga på. För övrigt var det bra banor, fin anläggning och vi hade trevligt sällskap.

 

Mighty gick sina första avd A starter. Planen var att rida dubbelnolla och att rida lugnt i omhoppningarna. Det var inte så många nollor så trots att vi tog det lugnt i omhoppningarna fick vi placeringar. Det var bra de, för vi fick iallafal pengarna tillbaka på dom starterna. 

 

Jag har väl egentligen inte så mycket at klaga på när det gäller Mighty, eller snarare sagt ingenting att klaga på. Han var så himla duktig. Han är sansad och hoppglad. Sista dagen på tävlingen båste det otroligt mycket. Jag trodde att Mighty skulle vara spänd och red därför lite för mycket för att safea. Alltså jag hade skönkeln lite för mycket an hela tiden. Det resulterade i att han blev lite för taggad och fick med sig två bommar, 

Jag behöver också lära mig att vänta kvar på längre distanser. Inte låta honom "älga iväg". För han når fram rots att jag sitter tillbaka, 

 

Han är ju lite kort i rocken Mighty, det är det som gör att jag ibland inte är tillräckligt kall på distanserna. Men jag känner att det är lite utav en rutingrej för oss båda. Mighty har trots allt bara gått 10 tävlingar ungefär i hela sitt 6 åriga liv. Alltså väldigt orutinerad. 

 

Å jag själv.....ja ni vet, jag har varit gravid. Året innan det hade jag bara unghästar. Inga hästar som bara tågade på. Å som de lärda säger:

 

 

Så för mig som inte bara kan köpa in en färdig häst så får man emellanåt börja om. Men jag klagar inte, för utvecklig sker på alla nivåer. Uveckling är roligt, och jag håller på med hästar för att det är roligt.

 

 

 

Mycket har hänt sedan vi uppdaterade här sist trots att det inte var så längesedan.

Jag, Fia var och tränade för Jens Wikström i tisdags. Skrev ett långt inlägg om det. Sen när jag skulle publicera så försvann inlägget- Så typiskt!

Perra som fick följa med till Jens var superfin! Det tar sig. Vi tränade på linjer som sedan sattes ihop till en bana. Jag kände att jag med Jens hjälp verkligen fick till ridningen på honom. Konsekvent framför skänkeln och tydlig med vart vi skulle.

Jag har en plan nu för varje häst! En för Mighty, en för Perra och givetvis en för Totte. Förut när jag kände att jag inte var på gång som jag känner nu så hade jag ingen direkt plan alls med hästarna.

Vi har varit i halmstad och tävlat också. Ida red hem både vinst och placeringar med Manne och Locantus. Jag och Mighty red våra första avd A starter och fick placeringar med oss hem.

I en klass var det 6 placerade. Ida vann och kom 5a, jag kom 6a. Kul att vi ´hade 50% av placeringarna i den klassen hihi!

Har lite annat på gång också dom jag inte kan skriva om än.

/ Fia

Älskar verkligen sommaren. Igår var vi och hoppade hästarna på en annan bana. Perra var spänd och tittig. Slutade träningen med att hoppa en bana på 8 språng innehållande vågplank, flera grindar samt vatten. 

 

Det gäller att gneta på och aldrig ge sig. Såg en jättebra bild som Jennifer Fogh Pedersen lagt ut på instagram. Det man ser på banan är bara toppen av ett isberg. Den lilla framgången de minutrarna som syns på banan är bara en liten liten del av allt. De minutrarna av lycka är timmar, veckor...månader...års arbete.

 

Säger som fitness folket: Never give up!

 

I morse red jag en härlig runda med Mighty i skogen....underbart väder och underbar häst. Nu ikväll red kah Perra. Jobbade lösgörande arbete med honom. Jogga och relaxa.

 

Det är det som är det bästa med sommaren...underbara mornar och underbara kvällar

 

 

 

Vi hoppade som tidigare nämnt hästarna lite igår. 

 

Vi började med att hoppa Mighty och Locantus. Båda hästarna skötte sig väldigt bra! Vi hoppade en låg bana på ca 1m, Banan innehöll en linje med 3 galoppsprång emellan, en kombination, ett plank, liten vattenmatta och den breda vattenmattan. 

 

Hindren stod så bra till att man kunde hoppa dem som en evighetsbana. Vi koncentrerade oss på vägar och rytm. 

 

Mighty var så himla mjuk och fin. Så mjuk och härligt ridbar har han nog aldrig känts. Helt sjuk känsla verkligen! 

 

Sist ut var Manne och Perra. Även dom skötte sig bra. Blev så galet glad när jag hoppade över STORA vattenmattan med Perra utan några konstigheter! Underbart! Han har ju trots allt bara hoppats och ridits av mig själv i 12 veckor än så länge. Och i början var han extremt tittig. Tänk att ett litet kryss var så himla läskigt. Det är denna känslan jag bär med mig nu. Känslan av framsteg och att vi är på rätt väg.

 

Denna veckan ska jag och Ida åka och hoppa på en annan bana Vart är inte riktigt bestämt än....det är målet. Att komma iväg med framförallt Perra en gång per vecka. Sen om det är pay n jump, träning eller bara att man är iväg och hoppar lite själva har inte så stor betydelse. Det handlar om att vänja och utsätta.

 

 

---

Det går inte att sticka under stolen med att livet ändras när man blir mamma, Det har jag fått höra av många ska ni veta. Men det jag vill säga är att vi i familjen hela tiden tänker lösningar och inte problem för att få ihop allt i varddagen. Det tänker jag skriva om en del här också. Det kanske kan hjälpa en å annan stressad själ kan man hoppas =)

Igår hoppade vi alla hästarna. Jag och Ida satte upp en bana med en distans, kombination, plank och vatten. Perra hoppade den stora vattenmattan utan att blinka!! Känner mig så nöjd!
Mighty var väldigt mjuk ock fin! Det är så otroligt skönt när man känner att hästarna utvecklas och blir starkare ock finare att rida. Det blir som ett kvitto på att man gör rätt 

 

 

Aka Perra, även han är 6 år nu. Jag hade turen att Sandra höll igång honom åt mig en del när jag inte kunde rida. Tur det, för trots att han varit igång har startsträckan med honom varit längre. Perra är en mycket känslig häst så allt tar längre tid med honom, 

 

Han har varit ute på en pay n jump och en lokal tävling. Han har nollat 3 av 4 starter, En bra start absolut, han har varit avspänd och fin. Men jag vet att vägen fram till att han ska gå avspänt på tävlingar med tittiga hinder och rent generellt är krokig. Men vilken känsla han ger i sprången emellanåt. Helt otrolig häst.

 

Mighty är nu 6 år gammal. Han var som jag tidigare skrev om sjuk i höstas och när Sandra skulle sätta igång och rida honom igen var han inte ok. Vi åkte ner till Jonas Tornell och gjorde en hälsoundersökning på honom. Han hade då vätska kvar i lungorna. Sviter från i höstas. Med andra ord så blev igångsättningen sedan av mig själv istället. Jag skrittade på honom 10 dagar efter förlossningen och han var snäll som ett lamm! 

 

Just nu känns han finare än någonsin. Det känns som han har mognat under vilan. Han har gjort 8 starter och nollat 7 av dem. Stadig och fin i vartenda runda och inte tittig alls. Mighty är verkligen mitt hjärtegull och kommer alltid att vara <3

 

Nu var det ett bra tag sedan någon skrev här på bloggen! Tänkte köra igång med skrivandet, sen blev det inte av tiden har varit något knapp om man säger så.

 

Mycket har givetvis hänt sedan vi skrev här sist. Vår älskade lilla Rut har kommit till världen, jag har så sakterliga kommit in i föräldra/barn världen. Jag har börjat rida mina underbara hästar igen. Ida har tränat väldigt mycket, varit på ett par tävlingar..osv osv...

 

Vet liksom inte riktigt vad vi ska börja skriva om. Men en sak är säker, att rensa bloggen, sortera inlägg efter kategorier, samt att uppdatera information om oss...det är något jag ska försöka fixa här under de kommande veckorna.

 

I skrivandets stund sover min lilla snäcka och då är det bara att passa på. Jobbar under sommaren för att kunna vara hemma och vara mammaledig längre med Rut. Så denna sommaren innebär i stora drag Rut, jobb och häst.

 

Tänkte skriva lite om dagens status på hästarna senare samt om annat som hänt under våren 

 

Ha en trevlig dag så länge

 

Hälsningar Fia

 

 

 

 

Har verkligen glidit ett bra tag nu. Har varit med Ida när hon tränade för Ange. Det var jättekul!

 

Igår vart vi och kollade på när Jens Wickström hade hoppträning på Jfk. Man längtade inte mindre då heller...suck...

 

Håller på och kollar sadlar. Har en jättefin presigesadel jag ska sälja, eftersom jag behöver en sadel som passar Perra lite bättre. Så vet ni någon som vill köpa en sadel i NYSKICK och i kalvskinn för inte så mycket pengar så hör av er till mig då!

 

Sandra och Ida och verkligen tagit tillvara på det fina vårvädret. De har varit ute och fräst i skogen. Jag tycker det känns toppen att kunna hoppaupp på hästryggen och slippa "rida igång" hästarna efter lång vila. Detta fixar alltså goa Sandra åt mig!

 

 

 

 

 

Mighty blev som jag tidigare skrivit om riktigt sjuk i höstas, han blev så sjuk att han var nära att försvinna från mig ett tag. Jag fick vid tillfället han var dålig tjata ut veterinären, vem vill åka ut kl. 23 på en lördagskväll trots jour....hög feber och tappad aptit kan väl vänta?

 

Ne, Mighty hade symptom som liknade tarmvred enligt mig. Han stod med bakbenen långt bak, varvade med att ligga ner i boxen titta mot magen...bitvis la han ner huvudet i spånet och det såg ut som han skulle ge upp. MEN det gjorde inte jag. Jag övertalade vet att komma ut...det fanns inga tecken på kolik eller tarmvred, dock hade han smärtor i buken, det kunde man ju tydligt se. Veterinären tog blodprov och skickade in, skrev ut metakam och gav honom kramplösande....

 

Under de fem kommande dagarna gick Mighty ner så mycket i vikt att han blev uppdragen i buken och jättesmal...och ni vet att Mighty är en rätt babbig häst. Han låg ner mycket, åt inget, hade skyhög puls och feber. Eftersom vi fick svar så snabbt på blodproven som blev tagna direkt kunde antibiotika sättas in. Mighty blev bra efter 10 dagar. Det var många tårar som rann nerför mina kinder och jag hade verkligen hjärtesorg för min häst som mådde så dåligt som jag trodde jag skulle förlora!

 

Han hade fått någon form av botulism trodde veterinären....jag red igång honom lite lugnt efter 4 veckor...sen på grund av att jag är gravid så fick han vila igen.

 

I januari skulle Sandra sätta igång Mighty...det gick jättebra, men vid ett par tillfällen andades han förhäftigt efter ridturen....vi bestämde oss för att ta hem veterinär för att ta blodprov. DET VISADE INGENTING.

 

Vi bestämde då tillsammans att fortfarande vara uppmärkammade på detta och det visade sig att han flåsade onödigt mycket vid ett tillfälle till. Då bestämde vi oss för att åka ner och göra en hälsoundersökning hos veterinär Jonas Tornell.

 

Jag var givetvis orolig, tänk om Mighty har hjärfel elleren  tumör någonstans som trycker...ni vet ju hur man kan tänka i sådana lägen.

 

Tornell ärså otroligt skicklig!! De gjorde EKGoch en massa andra undrsökningar...de hittade ingenting. Sen gick dom ner med kamera i hans lungor och det visade sig att han hade slem i lungorna som legat där sedan i höstas när han var sjuk!! Så nu äter Mighty medicin och kommer att återhämta sig och bli bra!

 

Tänk om jag inte stått på mig och avvaktat med tid för Mighty? Tänk om vi ignorerat hans flåseri (han flåsade ju inte varje gång och inte heller alltid vid ansträngning), tänk om vi nöjt oss med blodproven?

 

Jag är så himla glad att vi var på vår vakt, tog hjälp av Tornell och framför allt att Mighty äntligen får må bra! <3

 

 

 

 

 

Jag vet inte hur många par snygga ridbyxor jag köpt mig nu under hösten. Jag har köpt marinblå kingsland med fickor bak, bruna KL med fickor bak, sen har det blivit jeansfärgade Gersemei (även dem med fickor bak)...jag tycker att det är de byxor med "jeansfickor" bak som passar mig bäst. Jo just de, ett par kornblå KL har det blivit också, modell lite större. Brukar normalt sett ha xs/s i KL, dessa är M.

 

Men som ni vet så är jag inte de smalaste ladyn just nu och lär väl inte va på ett tag heller....och vem vill ha ridbyxor som sitter som ett korvskinn där sidfläsket väller över?

 

Jag har en hel del snygga tröjor också...å skjortor....å piké....å skärp.....å stövlar.... Ja herregud, jag hade någon form av tidig RID abstinens innan jag ens slutat rida och kompenserade upp det med snygga grejer att "ha i vår när jag kan rida".

 

Så nu sitter jag här, har inte ridit på 4 månader, har haft uppehåll på 3 veckor som mest innan. Väntar på ett sketasnyggt equiline schabrak som Perra ska ha. Väntar också på ett 12 radigt Swarowski pannband som Perra också ska ha. Läste på en blogg att Swarowski inte är så "killit" men jag tycker gott en valack kan ha det så länge det inte är rosa ;).

 

Jag hoppas verkligen att jag kan börja rida snart, nu när man får mammapenning så kan man ju inte kompensations shoppa längre heller!!

 

Ha en bra dag (ps var på Charlies igår igen, det finns så mycket snyggt att man dör skönhetsdöden lite....farlig affär det där att vistas i)

 

Kram Fia

 

 

Här ovan ses Sandra, min fantastiska vän, svägerska och för närvarande beridare

 

Tänkte berätta för er om min nya häst Totte.

 

Totte är en ettårs hingst född i Juni. Han kom till mig i början på Januari. Han är efter hingsten Pessoa VDL och mamman är ett sto som gått 140cm efter hingsten Cardento.

 

Totte är en väldigt trevlig häst, han är nyfiken, social och orädd. Hans bästa kompis för tillfället är vår shettisvalack Lucky Luke. Lucky han lär Totte allt han kan....och det märks. För det viktigaste i Tottes liv just nu är mat. Lucky har väl förmodligen lärt honom att mat, det är inget man skojar om och man vet aldrig när man ser mat igen så det är bäst att ta för sig.

 

Totte går i en hage med Lucky bredvid vår käre Manne. Detta är till Mannes stora lycka. Manne står med  fodertunnan (i munnen) i timtals och Totte står och grejar med mulen i den...det ser jättekul ut, som ett slags samarbete dem emellan.

 

Totte är redan hingstig av sig. Han nafsar och grejar när man leder honom och pappahar konstaterat att vi nog inte kommer kunna behålla honom så länge som hingst som vi brukar göra med hingstarna här hemma (tills de blir 3 år i november månad efter bete).

 

Förövrigt så tycker jag Tottemannen rör sig vackert. Han har swung i steget i både traven och galoppen. Han hoppade över fodertunnen häromdagen och Ida smsa mig att han hade ett fint scope den lille. Han mäter för dagen 145cm i manken så jag hoppas verkligen att han blir en STOR KILLE. Har den senaste tiden haft små hästar så visst hade det varit kul med en häst som mäter närmre 170 (eller lite över hihi).

 

Jag, Fia har liksom många av mina hästvänner blivit prenumeranter på Horse1 kanalen. När man betalar 59kr (tror jag det är va?) i månaden för en kanal så har man rätt höga förväntningar.

 

Jag gillar verkligen tanken med en hästkanal. Vad jag har förstått så är det inte så lätt att finansiera en kanal då Horse1 verkar ligga efter med ekonomin. Har själv tyckt att det är lite väl tunt med nytt material, speciellt då i sportsammanhang. Sen å andra sidan är både Douglas Lindelöw och Stephanie Holmen som är profilryttare åt kanalen mina absoluta favoriter inom ridsporten just nu.

 

Satt precis och tittade på en clinic med Douglas som gjorde att jag blev ännu mer sugen på att rida mina fina unghästar hemma. Hoppas att Horse1 lyckas hålla i och klara sig ekonomiskt samt "fylla på förrådet" med mer matnyttigt. Kollade även George Morris clinicen på kanalen, basic men också väldigt bra.

 

Nu ska jag dricka kaffe, sen ska jag städa, packa färdigt min väska som jag kommer behöva SNART hoppas jag.

 

Ha en fin dag mina vänner!

 

Kram Fia

 

Eftersom jag, Fia är sådär i väntans tider har jag plenty med time över att inte göra så mycket =). Jag har till min stora lycka hittat en ny blogg att följa. Det som jag tycker gör en blogg intressant är att läsningen i den förmedlar kunskap och ger glädje.

 

Till min stora lycka har jag alltså hittat www.ninasrader.se . Bloggen drivs av en ung, målinriktad och mycket duktig dressyr ryttare.

 

Till min andra stora lycka har kristina Warg återupptagit sitt bloggande på www.kristinawarg.se . Stina som hon kallas kombinerar studier med ridning på hög nivå (tom 150).

 

Båda bloggarna innehåller bra inlägg om både negativa och positiva upplevelser på och kring deras hästar.

 

Säger bara ENJOY ;)

 

Ha en bra kväll Kram Fia

 

Vet inte riktigt vart inspirationen kommer fån, kanske är det att dagarna äntligen börjar bli längre?

 

Skulle det var något kanske med lite blogguppdatering framöver?

 

Kram Fia

 

 

Vi har haft vår blogg sedan 2010. Vi har haft stor nytta av den på många olika sätt. Dels har vi fått chansen att inspirera och fått härlig feedback tillbaka. Vi har också haft chansen att ta upp ämnen som vi tycker är viktiga gällande den här sporten.

 

Kommer inte stänga ner än då vi har så otroligt mycket bilder och annat som vi vill spara ner till oss själva.

 

Ibland är det rätt skönt att vara lite för sig själva

 

Ha en bra dag!

 

Igår hade jag (Fia) en himla bra dag när jag fick mycket gjort... Jag red Sparven lite lugnt och de andra hästarna fick vila. Åkte hem tidigt för att städa, tvätta och efter inhandling laga en massa mat att ladda frysen med. 

 

När jag städade som mest och skulle dra undan trasmattan lät det precis som klor mot golvet. Helt omöjligt eftersom Billy var i Hakarp. Tittade upp efter ljudet och fick se den fina tavlan Ida gjort till mig med massa bilder på Zeth.... Det kändes lite som ett sign...nästan som att han kanske finns i mina fotspår trots allt, fast jag inte ser honom...

 

Efter det följde massa känslor såklart. Var ledsen lite då och då hela dagen. Men värst var närjag skulle sova. Tänkte tillbaka på Zeths och mitt allra sista möte. Jag minns allt som att det var igår....dofter, vilka kläder jag hade, händelseförloppet...den totala chocken och känslan av hjälplöshet...nu är det färdigt.....inget går att göra....

 

Går inte in på det i detalj, det var smärtsamt att klappa sin hund tilols han tog det sista andetaget..det var smärtsamt att bära ut honom livlös från djursjukhuset, det var smärtsamt att sitta bredvid tillsammans med brorsan i pannrummet därhan låg innan han skulle begravas....det var smärtsamt att lägga ner honom i jorden, gråta med Sadra och se pappa bryta ihop... All ångest jag hade eftersom min lille vän mått dåligt och trots det följt mig i ur och skur.... 

 

Tröstar mig med orden från en vän som sa till mig en gång, det är det finaste som finns...att gråta över någon man saknar...för tänk vad den har betytt mycket för dig då <3

 

Här är några bilder från dagen då Zeth begravdes... det ända som fick mig att rikta bort tankarna från sorgen

 

Kram Fia