Att se signaler och lyssna på sin magkänsla!
Publicerat 2015-03-08 11:53:26 | i kategori AllmäntNe, Mighty hade symptom som liknade tarmvred enligt mig. Han stod med bakbenen långt bak, varvade med att ligga ner i boxen titta mot magen...bitvis la han ner huvudet i spånet och det såg ut som han skulle ge upp. MEN det gjorde inte jag. Jag övertalade vet att komma ut...det fanns inga tecken på kolik eller tarmvred, dock hade han smärtor i buken, det kunde man ju tydligt se. Veterinären tog blodprov och skickade in, skrev ut metakam och gav honom kramplösande....
Under de fem kommande dagarna gick Mighty ner så mycket i vikt att han blev uppdragen i buken och jättesmal...och ni vet att Mighty är en rätt babbig häst. Han låg ner mycket, åt inget, hade skyhög puls och feber. Eftersom vi fick svar så snabbt på blodproven som blev tagna direkt kunde antibiotika sättas in. Mighty blev bra efter 10 dagar. Det var många tårar som rann nerför mina kinder och jag hade verkligen hjärtesorg för min häst som mådde så dåligt som jag trodde jag skulle förlora!
Han hade fått någon form av botulism trodde veterinären....jag red igång honom lite lugnt efter 4 veckor...sen på grund av att jag är gravid så fick han vila igen.
I januari skulle Sandra sätta igång Mighty...det gick jättebra, men vid ett par tillfällen andades han förhäftigt efter ridturen....vi bestämde oss för att ta hem veterinär för att ta blodprov. DET VISADE INGENTING.
Vi bestämde då tillsammans att fortfarande vara uppmärkammade på detta och det visade sig att han flåsade onödigt mycket vid ett tillfälle till. Då bestämde vi oss för att åka ner och göra en hälsoundersökning hos veterinär Jonas Tornell.
Jag var givetvis orolig, tänk om Mighty har hjärfel elleren tumör någonstans som trycker...ni vet ju hur man kan tänka i sådana lägen.
Tornell ärså otroligt skicklig!! De gjorde EKGoch en massa andra undrsökningar...de hittade ingenting. Sen gick dom ner med kamera i hans lungor och det visade sig att han hade slem i lungorna som legat där sedan i höstas när han var sjuk!! Så nu äter Mighty medicin och kommer att återhämta sig och bli bra!
Tänk om jag inte stått på mig och avvaktat med tid för Mighty? Tänk om vi ignorerat hans flåseri (han flåsade ju inte varje gång och inte heller alltid vid ansträngning), tänk om vi nöjt oss med blodproven?
Jag är så himla glad att vi var på vår vakt, tog hjälp av Tornell och framför allt att Mighty äntligen får må bra! <3