Jag har funderat rätt mycket på en grej på sistone. Man kan jämföra mitt arbete med hästarna. Dra vissa paraleller. Lärande, utveckling, kunskap, förståelse och samarbete.

 

Jag har fått höra att jag är en väldigt snäll fröken. Snäll men bestämd till och med sträng ibland. Det är inte för inte 20 barn rusar mot en på skolgården och kramar om en när man kommer tillbaka från en ledighet. De blir glada av att se mig, jag blir glad av att se dem.

 

Det är ingen ide att prata rätt ut i klassrummet, då får man inte ordet (kanske ibland om man tillåter lite prat den gången), man ser mig i ögonen på morgonen innan man går in i klassrummet, jag ser barnet .Både då och ute i skolgården. Möter en ivrig blick som kräver bekräftelse, bekräftar med ett leende tillbaka. Jag ser dig, jag ser vad du kan och vem du är! kanske lite romantiserat men för det mesta strävar man som lärare efter det här. Ett tydligt ledarskap, med en ömsesidig förståelse för varandra på ett oftast positivt  plan, för det är ju då man lär sig bäst.

 

En del barn vill ha en varm kram på morgonen, kanske på eftermiddagen också, en del vill ha ett hej i korridoren...de är olika. En del barn vill spela mattespel för då lär de sig bäst, en del vill jobba i matteboken. En del jobbar jättebra självständigt en del behöver prova för att sedan inse att de kanske inte är där än.

 

Barn är olika, men barn liksom vi vuxna tycker om ett tydligt ledarskap. Nu till parallellen  Samma sak är det med hästen.

 

Longerade mina hästar i grimman idag. Gav dem kommando att stanna för att sedan komma in i mitten till mig. Helt i samförstånd skedde detta idag(som de flesta dagar). Kollade mina fina djur djupt in i ögonen och strök dem över pannan....så freakin Lovely! Vilken kontakt! Red ut bettlöst häromdagen på en häst, red med graman och två dressyrpiskar på en annan och hade även där världens pass.

 

Läste på hästforum om en tjej som sökte sporrskydd till sin häst. DIREKT var där en otrevlig skara som debatterade vilt om att man borde lära sig rida, använda sätet istället för sporren å bla bla bla bla! JAG BLIR SÅ TRÖTT!!!  Så är det för det mesta påhästforum och i många andra offentliga rum. Man hackar på varandra och det ska tävlas i vem som kan mest och dessutom hur dåligt det är med hjälpmedel till hästar...

 

Att vara en hästvän, är att vara en tydlig ledare, att ge hästen det den behöver (alla hästar är olika precis som vi människor), skapa goda förutsättningar för att hästen ska trivas och utvecklas.

 

Att vara en hästvän är inte att rida bettlöst alltid, man kan lika gärna rida med stång eller graman eller pisk eller vad det nu kan vara. Det kan faktiskt vara mer elakt mot en häst att rida med stark och fast hand med ett vanligt bett än att rida på ett annat bett med en annan effekt än det vanliga tredelade tex.

 

Att vara en hästvän handlar om att vilja kunna förstå hästen och hela tiden förkovra sig inom ämnet.

 

Jag hade en kompis som skulle provrida en häst som var på ett försäljningstall. Tidigare ägare hade klicktränat hästen....sedan blivit rädd för den. Den var dessutom halt......

 

Å hela debatten om hur hästen ska nyttjas. Det är bra med föreningar som värnar om djurens rätt. Men man ska inte glömma att hästen idag inte används till något annat än nöje...för äta den det vill vi ju inte...å traktorer och bilar har vi ju nu.

 

det var bara en tanke....