Stod och tittade lite på när Sandra red Mighty nu på kvällen..jag sa skämtsamt till henne:

- Sandra, du är ju ett riktigt proffs du!! Som rider så här på kvällen i det dåliga vädret å allt! BRA DÄR!

 

Sandra svarade tillbaka:

- Tack Fia, detsamma, du är ju ett RIKTIGT PROFFS och jag älskar att vara med i din och min klubb för inbördes beundran (vi är väldigt bra på att berömma varandra Sandra och jag nämligen).

 

Då minns jag det här med att ASSA...ett tag läste jag mycket om det här med mental träning. Detta gjorde jag eftersom jag lade så mycket press på mig själv att jag skapade en enorm prestationsångest..jag hade svårt för att uppskatta när det gick bra och tyckte alltid att det fanns saker jag kunde gjort bättre. Ett tag slog dessa känslor till och med bort glädjen att tävla.

 

Lyckades ta åt mig av det jag läste in...bland annat om att hjärnan får kroppen att tala om vad man klarar och vad man inte klarar. Intalar jag mig själv hela tiden att jag klarar av en sak så har jag större chans att faktiskt göra det än om jag tänker tvärtom. För att kunna vara en duktig ryttare måste man inte bara ha rätt hjälp, bra material och skicklighet...man måste lita på sin skicklighet...ha självförtroende. Tänk vad många duktiga ryttare som finns där den mentala biten sätter stopp för utveckling och framgång.

 

Åter till det är med att ASSA...åkte upp på en tävling en gång i Lidköping och ni ska veta att jag var skitsnygg...den första i Västergötland att bära röd kavaj...jag stack alltså ut från mängden (enligt mig själv)...red in i en 110...rattade på en linje, red riktigt dåligt vilket resulterade i en uteslutning! F*N!! Jag var så arg efteråt (på mig själv, hon den där sofia berglund med den röda kavajen som rider som ett riktigt kack) och min pappa han valde att gå in till Lidköping för att köpa en tidning och lugna ner nerverna ;)!

 

Släppte dock ilskan rätt snabbt och innan klassen som skulle komma gick jag in på toan (tur ingen såg mig...hihi). Inne på toan assade jag, blundade och tänkte tillbaka på ett speciellt tillfälle då jag kände hur underbart det är att tävla.

 

Iznos 130 debut, nolla....jag kommer mot en stor oxer, känner ett härligt "sug" i tyglarna mot hindret och det jag minns mest är hovsmattret i marken. Han hade en fantastisk galopp. Jag såg läget på hindret många galoppsprång innan...det flöt på. Jag red  i mål, nolla! Jag log från ena örat till andra och knöt näven och drog handen till mig.....YES YES YES....underbart vilken känsla!

 

Repeterade detta i huvudet och sedan gick vi in och gjorde en superrunda! Hade jag inte kommit ihåg hur himla bra jag gjort detta och tänkt på att jag skulle klara min uppgift så hade det kanske gått åt skogen, hästen var spänd den gången och jag fightade hela banan igenom!

 

Å SÅ TILL MIN BRILLJANTA IDE!

¨Var på en isträning en gång, Hv 71 spelade. De sköt i mål på en halvt engagerad målvakt.Varje mål som släpptes in följdes av ett STORT JUBEL från laget! Spelaren som gjorde mål höjde sina armar och gjorde segervarv...de assade in en känsla. Jobbade med självförtroendet...som ett lag!

 

DET SKA VI GÖRA!

 

Nästa gång vi hoppar ska vi applådera varandra när vi är nöjda med det vi gör...och vi ska assa in känslan av hur bra vi är...kanske rida ett ärevarv också och göra sin egna lilla segergest som får en att pirra i hela kroppen.

Släppa prestigen och ha kul!

 

Det är som Lisen Bratt sa:

-Det gäller att njuta av vinsten, men inte för länge för rätt som det är så är man i botten igen och så går det upp och ner....för så är det inom hästsporten.

 

Ha en fin kväll!

 

Kram fia