Jag tror att du som läser detta säkert känner igen detta! Jag har reflekterat över detta lite exttra nu när jag har vart och känt på guldkanten av mitt intresse, nämligen att åka iväg på meeting under sommaren.

 

Jag har några speciella minnen som får mig att känna en glöd inuti! Så:

 

Varje dag, varje vecka och varje år som går är ett hänsynstagande, ett prioriterande för att få vardag och ekonomi och hästarna att fungera. Det finns någonting, någonting inuti mig som driver detta arbete, denna ständiga jakt på utveckling, intresset för allt runt omkring. Jag har valt att kalla den drivkraften min inre glöd! När jag är iväg på tävling och ser fina hästar, duktiga ryttare, uppstallade hästar med minutiös ordning runt omkring...då då känner jag att glöden brinner.....den brinner likadant som den gjorde i min 130cm debut med Izno när jag galopperade på en lång sträcka mot en maxad oxer och jag kände och hörde hovstampet under mig.....eller när jag markarbetade och jag kände att hästen stannade upp i tanken, lyssnade på mig och frågade vad vill hon nu? När man känner den där lilla poletten trilla ner....det är underbart!!

 

När man håller på med hästar och allt runt omkring så blir det en livsstil, en hängivenhet som är svår att beskriva för vem som helst. Jag kan tänka mig att man kan jämföra sig med någon annan som håller på med sport på proffsnivå...det tar tid, det är roligt och man strävar efter utveckling. Jag själv måste erkänna "att jag måste hålla mig i hampan" så jag inte blir insnöad och BARA PRATAR HÄST, för det är lätt hänt nämligen. 

 

Stod och kollade på banan när jag anlände i torsdags, glöden brann....den svalnar inte med tiden, kommer nog aldrig att göra det, glöden är starkt ihopkopplad med mina drömmar och mitt drömliv....jag tror ni vet vad jag menar!

 

Ha en bra dag! Kramar till er!! 

 

Fia