Sitter hemma framför wc i bordeax (andra gången jag ser den wc omgången). Har ätit en sen och smarrig frukost idag, skulle kunna kalla den brunch =)! 

 

Jag var i stallet både tidigt och sent igår. Jag fick mycket gjort tillsammans med Jonna.s och min kompis Agnes som jag följde när hon red sin unghäst.

 

Hade jag suttit hemma på förmiddagen för några år sedan hade det förmodligen kliat i kroppen på mig. Jag har lärt mig så sakterliga att koppla av trots att jag har mycket att göra framför mig på dagen. 

 

Jag har under årens lopp haft ett vansinnigt tempo, har alltid satsat mycket på hästarna...jag har varit den som är i stallet kl 5 om det så behövts (enligt mig) och åkt hem klockan 24 om det så behövts(enligt mig)...min pappa har sagt till mig många gånger att jag borde åke hem..vem sitter kl 23 i stallet en fredag och putsar träns?jag har till och med somnat raklång på sängen fullt påklädd i stallkläderna.

 

Detta har givit mig mycket med hästarna jag har lärt mig mycket och min envishet är förmodligen en av mina styrkor!

 

Å andra sidan har jag nog haft i princip alla symptom på stress man kan ha...tyvärr!! Hjärtklappning så fort man lägger sig i soffan, svårt att sova, uppblåst mage, krypningar i händerna och runt munnen, ljudkänslig (så fort ett högt ljud dykt upp har hjärtat kört igång), spänd nacke och spända skuldror och nu sist då tandgnissel...hade konstant ont i huvudet i 3 månader utan att veta vad det var...men nu när jag vet är det lugnt igen.

 

Jag tror inte att satsandet på hästarna har varit den enda anledningen till stressen utan det har varit periodvis körigt på jobbet, jag har haft svårt att säga nej till saker, haft dåligt samvete för att jag inte hunnit med mer..allt har handlat om att jag haft det svårt att prioritera, släppa ansvar, be om hjälp och framför allt haft för höga krav på mig själv. 

 

Nuförtiden försöker jag strunta i mitt dåliga samvete och min pliktkänsla. Jag har börjat att ta på mig mindre uppgifter på jobbet, börjat tycka om att vara hemma, har taggat ner med min personliga träning (vilket jag älskar..men har man varje dag uppstyrd per minut blir man stressad även om man  gör saker som är roligt) och när jag känner att jag måste låta någon häst vila oplanerat någon dag brukar jag prata med övriga i stallet...de hjälper mig att släppa pressen och med deras medhåll försvinner kraven.

 

Tror alla människor oavsett ambitionsnivå, intressen, livssituation behöver rekreation och vila för att prestera, må bra och vara i fas i livet. Så om du känner igen dig i mig...var inte rädd för att släppa kraven ibland..ta en fika, vila en stund, titta på en film.....du hinner. Livet är långt..elle snarare sagt det är meningen att livet ska vara långt!

 

Kram Fia